Vilken värld det ska bli!

I torsdags hörde jag en sång för första gången. En väldigt fin sång, med en väldigt fin text. Vi sjöng den i gudstjänsten i söndags och jag kände att den verkligen talade till mig.

Varje gång som någon mot mig ler
Känns det som all kyla smälter ner
Är varje vänligt ord som talas på vår jord
Ett frö som gror
Jag ser det i min fantasi
Vilken värld det ska bli

Om alla kunde tala samma språk
Om alla skulle vandra samma stråk
Mot ett gemensamt mål
Vid horisontens rand
Jag ser ett land
Där varje man och kvinna är fri
Vilken värld det ska bli

En värld där alla människor varje dag
Omsluts av en vänlig famn
Där människor på hopplöshetens hav
Kan finna en tryggad hamn

Jag har ett hopp som bor djupt inom mig
Att en dag har allting ändrat sig
Allt hat och våld som fanns
Av kärlek övervanns
Nå'n gång, nå'nstans
En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli

Jag både tror och vet
Att detta hopp ska bli en verklighet
Jag både tror och vet
Att detta hopp ska bli en verklighet
Som du och jag får leva i
Vilken värld det ska bli

En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli

Måndagkväll

Då var det måndag igen. Dagarna rullar på så himla fort så jag hinner inte med i svängarna riktigt.

Imorgon är det provtagning, p-möte och jobb som gäller. Förhoppningsvis hinner jag trippa iväg till en frisör mellan möte och jobb. Hade varit skönt att fniska till frisyren lite innan operationen, men går det inte så går det inte. Och så behöver jag köpa en ny bra korsordspenna.

Ikväll är det Drömkåken som lockar på TV. Inte filmen dock, utan den nya programserien på TV4. Senare får det bli Konditorskolan.

Gaah

I ett rasande tempo kommer den närmare, operationen. Igår kom kallelsen, nästa vecka är det dags. Jag blir inlagd redan på onsdag förmiddag. Om exakt en vecka alltså… Jag får ju erkänna att jag blev lite skakig bara av att se vart brevet kom ifrån, och när jag sedan öppnade och läste “Välkommen till kirurgavd. 6” så skakade jag ännu mer. Nervös som tusan. Hade svårt att skriva på datorn när jag skulle meddela mina systrar om när det är dags. Ringde samtidigt till mamma.

Hela situationen känns konstig på nått sätt. I våras hade jag huvudvärk och gick till doktorn. En vecka efter besöket fick jag veta att jag fått giftstruma och ytterligare en vecka senare att det var specifikt Graves sjukdom. Nu ett halvår senare sitter jag med en operationstid i handen och är hur nervös som helst, även om jag från början varit medveten om att denna dagen skulle komma. När jag första gången träffade en endokrinläkare (i mars tror jag) så pratade hon redan om operation. Och nu är det alltså dags. Det har gått rasande fort, som sagt.

Födelsedagskalas

Idag har vi firat mormor som fyller 70 år just idag. De bjöd på middag på hotellet i Orrefors och sen kaffe och tårta hemma hos morbror, så efter att ha tjänstgjort med gudstjänstgruppen så hämtade vi upp pappa och åkte till Orrefors.

Alla kusiner var på plats (utom syrran O som hade något viktigt evenemang på skolan). Sist det hände var nog för två år sedan, när morfar fyllde 70. Var nog nästan då som jag träffade kusinerna från Västergötland sist. De är inte här så ofta och är (känns väl ändå rätt naturligt på något vis då de bor 30 mil bort) de som jag träffar minst av mina kusiner.

Lunch med dessert

Syrran bjöd ju upp sig och familjen på lunch idag, så jag fick lov att inventera frysen igår kväll och hitta något att bjuda på. Det blev potatisgratäng med bacon och kantareller. Lite sallad till också för att göra det mer komplett.

Tänkte att jag skulle slå på stort och fixa nån liten dessert också och valet föll på Gino. Jag har aldrig ätit det innan och inte mina gäster heller.

 Superenkelt och supergott!

Äntligen fredag!

Denna fredag börjar lida mot sitt slut. Veckan hittills har känts lång. Jobbade hela dagen i måndags, läkarbesök, provtagning, p-möte och sjukgymnastbesök i tisdags, föreläsning om autism (jätteintressant och bra föreläsare) och sen fika med Linda i onsdags, jobbade kväll igår och morgon idag. Sjukgymnastträning efter jobbet och sen hem till soffan. Somnade en sväng på sena eftermiddagen faktiskt. Rätt skönt.

Fick svar på proverna från i tisdags, allt såg bra ut. Det känns ju skönt ändå. Och igår fick jag svar på sköldkörtelproverna, som ligger bra skrev han (de ligger dock visst lite i underkant). Idag kom också en kallelse till logopeden. Vet inte om det är någon förberedelse inför operationen, eller om det är det som halsläkaren skulle fixa då jag besökt honom två gånger utan att han hittat något avvikande.

Denna helgen är jag ledig. Skönt. Känner att jag verkligen behöver det. Men syster E och sambon C är hemma i helgen och bjöd upp sig på lunch imorgon. Mamma kommer också, och kanske pappa. Blev till att snabbinventera frysen och komma på något att laga, men jag har en plan. Behöver ut ett slag för att handla, men det går ju fort. Åh, måtte de bli klara med hissen snart…

Neuroundersökning - check

Började dagen hos doktorn. Skulle bara ta prover egentligen, men då jag haft huvudvärk som plågat mig i nån månad eller två bad jag att få träffa en doktor när jag ändå var där. Sagt och gjort. Det var bara till att vänta, vänta och vänta. Fick träffa doktorn. Pratade en sväng och sen gjordes en neurologisk undersökning (gjorde samma sak i februari) och kollades puls och tryck. Gick igenom den besiktningen i alla fall, men vi får väl se vad proverna som togs visar. Lite trist när inga värktabletter hjälper det minsta, då har man liksom inget annat val än att stå ut.

Då det tog längre tid än väntat hos doktorn blev jag sen till p-mötet. Några timmar efter mötets slut skulle jag till sjukgymnasten och träna, men eftersom jag måste till kyrkan ikväll och inte vill springa i trapporna så många gånger så åkte jag till farmor och farfar emellan.

Nu har jag landat tio minuter i soffan innan det blir till att sy en sista söm på en av gardinerna (har en hel gardin kvar att sy sen) och få upp den i fönstret. Sen får kvällen ägnas åt lite plock och fix, för imorgon kommer Linda på fikabesök.

Ja, jag säger då det

Igår kväll hade jag behövt dela mig på två då jag hade två ställen att vara på. Samtidigt. Men eftersom jag ännu inte kommit på hur man gör för att klona sig så fick jag vackert smita tidigare från kören för att gå på en samling med en annan grupp människor. Jag såg först kvällens samling som något som kändes hyfsat viktigt, men i efterhand hade jag hellre stannat kvar på kören och sen gå hem.

Samlingen som skulle gå ut på att fördela uppgifter framöver blev en stor diskussion om ditten och datten som inte hade med själva gruppen som samlades att göra. Förstå mig rätt nu, det var väldigt bra att diskutera och höra allas olika åsikter, men det hade ingenting med vår grupp att göra. Det var det som störde mig. Jag vill absolut diskutera förändringarna som sker, bra och dåligt, men jag vill göra det i rätt forum liksom.

Det var samma visa förra året vid denna tiden, när samma grupp hade samling. Men då var alla förändringarna ännu inte genomförda och vi visste inte riktigt vart det skulle bära, men nu har det gått ett år och vi vet hur det gick. Självklart måste det utvärderas, men inte av oss i vår grupp bara.

Om vi nu vill få med fler människor i vår organisation måste vi förändra och förnya, möta människor på andra villkor. Så är det bara. Synd att inte alla förstår det.

 

Blott i det öppna har du en möjlighet,

låser du om dig kvävs och förtvinar du.

 

.

Trötta små muskler

Han kör hårt med mig, den där sjukgymnasten. Idag är det träningsvärk i axlarna och på framsidan (typ bröstmuskeln om vi vill precisera lite). Bevis på att där finns lite muskler trots allt. Rätt skönt ändå, för då finns det ju lite att jobba med. Det är inte mycket träning än. “Bara” två grejer, men det blir tungt i slutändan ändå.

Ikväll är det kör. Och samling för kyrkvärdarna. De två aktiviteterna krockar lite med varandra, men det är sånt som händer. Får smita från sjungandet helt enkelt.

Små små steg mot operation

På sista tiden har jag haft huvudvärk dagligen. Igen. Det var ju så det började. Det jag sökte för och kom hem med giftstruma-diagnos. De senaste proverna visade dock snarare på underfunktion sa kirurgen, så jag vet inte om det liksom hänger ihop. Det gör det ju säkert i och för sig.

Ju fler dagar som går desto närmre vet jag att jag är operationen. Och om jag råkar tänka på det blir jag så nervös så. Känns läskigt som tusan att bli sövd och att de ska in och snitta i halsen. Att inte veta hur det kommer kännas efteråt, när man kan komma igång med vardagen på riktigt igen. Hinner nog ångra mig några gånger innan det är dags.

Samtidigt så är det skönt att det faktiskt är inplanerat nu, för då behöver jag inte fundera på om det ska bli av eller inte. Nu är det bara frågan om när.