Det där med att ta sig tid

Nu var det ett tag sedan… igen…

I måndags fick jag tyvärr fatta det tråkiga beslutet att lämna tillbaka katterna (en av fördelarna med att ha tagit dem från katthemmet är att man faktiskt inte får göra något annat) då det skulle komma att bli ohållbart med de allergiska besvär som ökade då de flyttade in. Nu när jag varit ensam några dagar igen kan jag bara konstatera att besvären gått tillbaka till att “bara” vara som det var förut.

Gårdagen bjöd på en testmiddag hos mina föräldrar. Jag hade fått en kupong som gav mig en gratis paket av Findus Tacogratäng, och en som gav rabatt. Snäll som jag är lovade jag då att bjuda min familj, och ha maten klar när mamma kom hem. Så det blev lite fredagsmys på Ripvägen igår. Det var väl inte det bästa jag ätit, men helt okej.

Imorgon blir det till att gå till kyrkan. De äldres dag. Först ska jag dock infinna mig på ett av stadens äldreboenden för att träffa en äldre rullstolsburen herre som kommer behöva hjälp under dagen. Trevligt.

“Ångrar” mig

Ja, nu har jag varit kattägare i några dagar. Hur mysiga djur som helst. De är jättesöta, och jättegosiga. Problemet är bara att jag “ångrar” mig. Det känns jättetrist att känna att det liksom inte är min grej detta, att ha husdjur. Inte nu i varje fall. Det var ju inte det att jag en dag bara vaknade och tänkte “Jaha, idag ska jag nog köpa en katt”, utan jag har ju funderat fram och tillbaka sedan jag flyttade in i lägenheten, vilket är ett halvår nu. Även INNAN jag flyttade snurrade tankarna kring detta. Nu när djuren är ett faktum och vi har bott ihop i några dagar känns det inte längre som att jag faktiskt vill ha egna husdjur. Inte nu, som sagt. Sen är det tyvärr så att det kliar i ögonen och  i näsan. Vad är det för liv för de små djuren att ha en matte som inte vill gosa med dem, pga allergi? Hur oansvarigt det än tycks vara (ja, jag tycker det själv också) att ha plockat hem dem för att sedan ångra sig, så tycker jag att det vore bättre om de hamnade någonstans där dessa keliga djur kan få den kärlek de förtjänar. Ja, jag borde tänkt igenom en extra gång, eller två, innan jag fattade beslutet att ta hem dem, och det känns taskigt. Men jag kan ju samtidigt inte ha kvar dem bara för att jag en gång valt att ta hand om dem?

Update

Jag har pratat med Maritha från katthemmet idag och förklarat hur jag känner. Hon föreslog att jag kunde stänga dörren till sovrummet för att åtminstone få ett kattfritt rum att sova i. Detta känns taskigt, för då är de hänvisade till att bara vara i köket, hallen och badrummet. Det känns inte heller rätt. Verkligen inte. Jag tycker bara att de ska få bo i ett hem där de kan bli kelade och gullade med, så mycket som de kräver, och få den omsorg och det utrymme att röra sig på som jag tycker att de förtjänar. Nej, supertaskig känner jag mig. Verkligen. Usch.

En sambo, två sambor?

Idag efter jobbet åkte jag till Svalehult för att hämta hem två sötnosar. Redan från första stund när jag öppnade burarna har de härjat runt för att kolla läget i lägenheten. Diskbänken, köksbordet, fönstret, bokhyllan… Ja, överallt. Den ena kröp in under täcket, i fotändan, och låg där en stund. Som betalning för att de får mat och husrum har de valt att lämna en massa hår överallt.

Minna och Micka.

Nu ligger de bredvid mig i soffan och spinner. De är väl som barn, sötast när de sover. ;)

Snabbgenomgång

Här ser det ut som om det inte hänt någonting sedan vi var ute och plockade svamp. Fast det har det ju. En hel del faktiskt.

Lördagen förra veckan bjöd på kräftskiva hos Stig och Christina. Mycket trevligt, och ett tillfälle att, om man har tur, träffa släktingar som man bara träffar en gång om året. Ja, om man sån tur att de kommer, inte tur att det bara är en gång om året.

I tisdags började Alpha. Vi verkar bli en bra grupp, som förhoppningsvis får bra utbyte av varandra.

I fredags var det “kalas” för de som hjälpt till med Hälleberga hembygdsförenings aktiviteter under året som gått. Vi bjöds på två sorters soppa till mat och till kaffet var det glass och burkfrukt. Måste vara lite gnällig och säga att kvällen var lite av en besvikelse. Men jag vann en glasbit med motiv av en dalahäst. Jättefin. Innan dess, det vill säga på förmiddagen, spenderade jag ett par timmar hos frisören.

Annat som kan vara värt att berätta är att mitt hushåll från och med på tisdag kommer att få inte mindre än två nya medlemmar. När jag kommer från jobbet ska jag nämligen åka till Katthemmet Kompis och hämta hem mina sötnosar Micka och Minna. Det ska bli jätteroligt.

Svampskogen

Elin och jag åkte till Åslahult i förmiddags för att se om vi kunde hitta lite kantareller. Mormor erbjöd sig att följa med ut, ett erbjudande vi tacksamt tog emot. Morbrors hund fick hänga med oss också. När vi kom tillbaka in igen blev det fika, och så kom morbror med familj tillbaka från Nybro. De är förkylda allihop, inklusive lilla Albin (på dagen 6 månader gammal) den lilla sötnosen. När vi kom hem till Nybro igen var det bara till att sätta igång med det tråkiga: rensningen.

Något annat

För fyra år sedan satt jag i en annan soffa, i en annan stad, med en annan familj, och väntade på valresultatet. Så lång tid, men ändå så kort. Vart har tiden tagit vägen?

Imorse sjöng vi med Gospelkören på en “pedagogisk mässa”. Årets konfirmander, med föräldrar, hade sin första kyrkogång och Staffan berättade vad som skulle hända, och vad/hur vi skulle göra. Riktigt bra tycker jag.

När vi var klara hämtade jag upp min familj och så åkte vi till Åslahult för att fira mormor som fyller år i veckan. God mat, som vanligt.

Nu hoppas jag att vädret är fint imorgon. Min kära syster föreslog svampplockning nämligen. Inte helt fel.

Who knows but You Lord?

Idag på kören var det sången med denna text vi sjöng först. Med det jag just nu går igenom, och den nervositet jag just nu bär på, så kändes det så himla klockrent. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det var bara SÅ klockren text. Som att Någon ville säga mig någonting…

Who knows but You, Lord the way things are? Who knows but You, Lord the way things have been? Who knows but You, Lord the way things will be? And You say “Don´t worry, just give your life to me”.

Come to me and rest. Come to me and rest your soul. I will give you peace. Just give your life to me.

Det enda jag vill be er om just nu är att ni ber för, eller tänker på, mig och min morgondag. Jag vet redan att jag har mycket stöd från folk i min närhet, och det känns alldeles fantastiskt.

Tack.

Fortsättning följer

Saker och ting är ganska jobbiga just nu, och jag vet inte hur det kommer att se ut när det är löst. Men på något sätt ordnar det sig.

Byebye lediga, lugna fredag

I morse, när jag låg och samlade kraft för att kliva ur sängen, ringde det. Min första tanke var att det nog var min kära mor som kollade om mitt hemnummer fungerade som det skulle. Såg ett bekant Nybronummer, och svarade.  Såhär i efterhand skulle jag nog bara dragit täcket över huvudet och ignorerat ringsignalen. För det var chefen som ringde. Tro nu inte att jag inte gillar min chef, för det gör jag. Men situationen på jobbet är ganska komplicerad för tillfället, så jag har just åkt på att jobba 39,5 timmar i sträck, dvs. 14,5 timmar utöver de 25 jag påbörjar imorgon på morgonen. Jag får visserligen vara ledig en av mina jobbdagar nästa helg istället (så jag slipper dra på mig extra plustid), men jag kommer ju inte vara på topp på söndag skulle jag tro. Då ska vi sjunga gospel i Algutsboda, avfärd från Nybro kl. 12, ungefär två timmar efter att jag kommit hem från jobbet efter monsterpasset. Jaja, inte så mycket att göra åt nu. Det är väl i och för sig fint att chefen kan tala om för en framtida chef att man ställer upp när det krisar. Men ändå.

Nej, det är väl bara till att bita ihop och försöka göra det bästa av den nu uppkomna situationen. Typ se till så att jag får med mig allt jag behöver i matväg för ett och ett halvt dygn på jobbet. Och se till så att det finns nått att äta innan vi åker på söndag. Och så jobbar jag ju på måndag igen…

En helg på Öland

I helgen var KUL-gruppen på Öland, precis som för åtta år sedan. Samma ställe, nya människor. Riktigt roligt hade vi, och vädret var helt kanon.