Lite stryk får de tåla

Ja, kläderna alltså. Har strukit knappt halva klädhögen idag, resten får vänta tills imorron. Jag orkar helt enkelt inte stå där nere i källaren hur länge som helst. Får ont i ryggen då.

Jobbar till nio ikväll, börjar halv åtta imorgon på morgonen.

Nu ska jag dricka kaffe och säkerligen äta en och annan smörgås ihop med far och den av mina systrar som har behagat kliva upp. Olivia har nämligen räknat ut att om hon ligger kvar på sitt rum och inte stiger upp förrän pappa kommer hem så slipper hon äta flingor till fukost och kan gå direkt på smörgåslunch. Inget vidare rättvist eftersom den oskrivna regeln i vår familj, så länge jag kan minnas, varit att det är flingor till frukost som gäller på vardagsmorgnar, om det inte finns en speciell anledning till att inte äta det. Typ födelsedagar. Men nu har Olivia alltså kommit på ett sätt att gå runt denna regel, vilket har gjort mamma lite irriterad.

Flickan vars ansikte smälte

Såg nyss en dokumentär på TV4Fakta om en indonesisk, brännskadad flicka. Det är otroligt vad läkarna lyckades åstadkomma på drygt ett år. Lossade hakan från bröstet och armarna från sidorna. Flickan fick också chansen att gå i skolan och hon fick snabbt nya kamrater. Att det kan gå så bra för nån som såg ut som hon gjorde p.g.a. av olycka.

"Amerikansk dokumentär från 2005. Yulce Dailongi från Indonesien blev svårt vanställd i november 2002 när hon hällde fotogen i en oljelampa. Lampan exploderade och orsakade svåra brännskador på den då 11-åriga Yulces ansikte, hals, bröstkorg och överarmar. I svåra smärtor och utan vård låg hon till sängs i åtta månader. När det bildades ärr växte hennes överarmar ihop med sidorna av kroppen och ansiktet med bröstkorgen. Det verkade inte finnas något hopp för Yulce till dess att en australisk sjuksköterska upptäckte henne och bad omvärlden om hjälp. Den amerikanske läkaren Peter Grossman erbjöd sig att hjälpa Yulce. Pengar samlades in och en värdfamilj bjöd Yulce och hennes mamma att bo i deras hus under det år det tog att utföra operationerna som skulle rekonstruera Yulces ansikte och kropp."

London, dag 4

Söndag morgon och dags att göra sig iordning för hemfärd. Vi åt frukost i vanlig ordning och packade ner det sista i våra, mer eller mindre, fullpackade väskor. Vi gav oss av till T-banestationen och köpte biljetter till Liverpool Station, varifrån snabbtåget (det tog 45 minuter) till Stansted avgick. Sagt och gjort. Framme på flygplatsen var det mängder av kontroller. I säkerhetskontrollen fick jag och Emelie ta av oss skorna. Hilma fick slänga en marmeladburk och Patriks körkortsbok bar de iväg med en stund. Några andra fick väskorna upplockade.

Jag passade på att äta lunch innan planet gick till Köpenhamn. Trötta satt vi och väntade på att få gå ombord. I köpenhamn åt jag en glass medan Nadja och Emelie åt middag, jag hade ju redan ätit.

På tåget passade jag på att göra av med min tiopundsedel. Köpte en räkmacka och kaffe. Mums. I Emmaboda tog det slut på tågresan, vi fick byta till buss p.g.a. spårarbete här runt stationen.

Benlös.. nästan..

Igår fick jag ett ryck och började stöka runt på mitt rum. Jag bytte plats på sängen och skrivbordet, så nu kan jag kolla ut när jag sitter och skriver. En fördel är att jag måste sitta vid skrivbordet nu, för sitter jag i sängen slår jag huvudet i taket och får sitta framåtlutad. Ytterligare en fördel är att jag nu kan sitta vid skrivbordet utan att slå huvudet i taket. När jag höll på att flytta sängen föll ett av dess ben bort. Jag visste att de behövde dras åt, för sängen har gungat lite när man vänt sig, men att det var riktigt så illa trodde jag ju inte. Men det var bara till att rota fram den lilla orangea verktygslådan med skiftnyckeln och kasa in under sängen. Drog åt all ben och fann att det som trillat bort är lite snett. Menmen, jag får väl vända mig försiktigt.

Upptäckte iochmed denna ommöblering några nya muskler, och de gjorde sig verkligen kännbara när jag vaknade idag.

Går om dagarna och väntar på att Stellan ska ringa (naprapaten). Han lovade att höra av sig när han hade en tid till mig. Nacken är inte vad den borde vara. Inte ryggen heller för den delen. Vet inte vad jag ska hitta på faktiskt. Idétorka!

Till Ann-Catrine

Ann-Catrine ville se hur klänningen, som kom i rätt sotrlek efter mycket om och men, såg ut på mig. Så här är den bästa bilden jag har hittills. Fick användning för mina studentmamelucker, de var bar att ha under klänningen.

Väder

Regnet fullkomligt vräker ner utanför fönstret. Som att vända på en hand, det började inte med lite duggregn. Himmelen bara öppnade sig.

Jobbintroduktion

Nu är de tre introduktionsdagarna på Ekbacken slut. På måndag börjar jag jobba "på riktigt". Tur att man har dehär dagarna, så man hinner se vilka personerna som bor där är, rutiner vid uppstigning, mat, sänggående...

Igår åt vi kebab i olika former på kvällen. Kim och Marita går på semseter och skulle fira genom att hämta mat. Mums, det var gott. Men vilken tid det tog innan de kom med maten. Kim var nära att börja äta på inredningen.

Idag ska jag upp till jobbet och få min medicindelegering. Så nu blir lilla Jenny hälso- och sjukvårdspersonal under sommaren, när hon delar mediciner.

Londonbilder

Bilder från gospelkörens London resa finns här, här, här och här. Mycket nöje!

London, dag 3

Vaknade, tog en dusch. Ryggen värkte även denna morgon. Gick ned till matsalen genom den inte alltför väldoftande trappan (de höll på att fixa ett duschrum, målade och så). Vi var ett gäng på sju personer som åkte till Camden Town för att kolla marknadsutbudet. Jag hittade väl ingenting som jag var intresserad av men Emelie köpte ett par skor och Nadja hittade två par som hon köpte.

Sara, Hilma, Emelie och jag ville åka båt på Themsen och se Tower Bridge så vi lämnade Nadja hos de andra tre och gav oss iväg. Först åt vi lunch, sedan letade vi buss som gick till Westminster. Hittade rätt, försäkrade oss om att den verkligen gick dit och satta oss tillrätta. Vi spanade in London från våra säten och insåg tillslut att vi var vid Russel Square, där vi bodde. Hilma gick fram och frågade chauffören om bussen verkligen gick till Westminster och han svarade nått i stil med "Ja, så småningom. Jag svängde fel därborta". Väl framme skyndade vi till "båthållplatsen" (avångskaj kanske det heter?) men insåg att det var för lång kö i förhållande till vår tid. Klockan var cirka tjugo i tre och vi skulle samlas för besök i St. Pauls Cathedral klockan tre. Snabbt ner i tunnelbanan och skynda bort till katedralen.

Katedralen var helt otrolig. Jag, Emelie, Hilma och Nadja vandrade upp i kupolen och ut. Vi blickade ut över London och passade på att fotografera. Nere i kyrkan igen var det Evensong och vi fick sitta längst fram, bredvid kören (helt otrolig manskör på, tror jag, ungefär, 12 pers). Efteråt försvann några på musikal. Vi andra åt på grekisk reataurant. Jag åt kycklingsallad och drack ett cypriotiskt öl, Keo. Jättegott, både mat och dryck. Senare delade även "matgruppen" på sig. Jag, Sten-Inge, Hilma och Patrik åkte till Tower Bridge och fotograferade den upplysta bron i halvskummet. Vi mötte upp Kerstin, Gustaf, Nadja och Christian på en spelhall.

Jag är full..

.. av mat, fortfarande. Det är längesedan vi åt. Till middag serverade jag potatis, köttfärslimpa, brunsås och kantarellstuvning. Mums för alla magar! Problemet med mat som är god i kombination med hunger är att man äter för fort och blir sådär fruktansvärt mätt.

På eftermiddagen hjälptes vi sedan åt att göra paj. Olivia plockade jordgubbar, Elin gjorde degen och jag fick "nöjet" att dekorera. Det var inte lätt, men gott blev det. Dock lite för mycket gubbar och för lite potatismjöl, så det rann över i ugnen. Men det får väl någon vänlig själv städa imorron.